Seppalastatyn
Leonhard
Seppala var född 1877 i Skibotn i Norge. Hans föräldrar
Anna och Isak Seppälä hade något år tidigare
utvandrat från Junosuando.
År 1900 begav sig Leonhard och tre av hans kamrater till Amerika.
De hamnade i Nome i Alaska, en stad längst ut på Sewardhalvön
mot Berings sund.
Seppalas
liv blev en hundförares liv. Han hade god hand med hundar.
Vid 89 års ålder summerade han sitt liv med hundarna
och kom fram till att han kört 400.000 kilometer med hundspann.
Två av hans hundar, siberian huskies blev nästan lika
berömda som sin förare. Deras namn var Togo och Balto.
Seppala
och hans hundar är mest känd för när en difteriepidemi
i Nome bröt ut.
Det enda transportmedlet var hundspann. Man fick telegram till anchorage
att man måste få tag i serum för att hejda difteriepidemin.
En förpackning på tio kilo (300.000 enheter) serum skickades
iväg med tåg mot Fairbanks i Alaska. En "slädhundsstafett"
med den dyrbara och livsviktiga lasten organiserades. Det första
ekipaget mötte tåget i Nenana. De packade ner serumpartiet
och gav sig iväg.
I 175 mil över fjäll och öde vidder, i 30-40 minusgrader
och hård vind, gick loppet.
De flesta av de inblandade förarna körde omkring sex mil,
en del längre och lämnade sedan över lasten till
nästa ekipage. Men vid varje byte måste serumet packas
upp och värmas för att det inte skulle förstöras.
Till Nulato, en by cirka 10 mil från kusten hade Leonhard
Seppala tagit sig med ett spann på 20 hundar - och med Balto
som ledarhund. I 52 mil körde han sedan sitt spann, bara med
nödvändiga avbrott för vila och uppvärmning
av serumet. 14 dagar sägs färden ha tagit men människorna
i Nome fick sitt serum.
På
fotona ser ni Leonhard Seppala med sin fru Constance sittande i
kälken.
Seppalastatyn
finns vid brandstationen i centrum av byn. Konstnären som gjort
Seppalastatyn heter Håkan Fors och han gör olika träskulpturer
på sin fritid. Han använder endast motorsåg när
han gör dessa. Vid seppalastatyn finns även en kungsörn
som han gjort.
Foto:
Rickard Rehnlund, Junosuando